1. Norrland
Ett trolskt vargaland Insvept i hostlig mantel Utav tussmorkrets sfar Ur sagans natt det stillsamt foddes Likt nordanvadrets fard Genom lovsalars prakt
En aventyrsfard Med drommande tjarn och forradisk myr Dar fjallvaggar rest sig omkring Och fimbulkolden lystet lurar Dar vargkorers klagohymn Ar pulsslag i mitt hjarta
Tronad av det bitterljuva rikets maktiga lugn I urskogens lavkladda pelarhall Jag stravar langst vandringsstråken I blåst och norrskenslyster
Vid synviddens rand Ligger vitterdimmornas dok Så tungt over trollbergens trakt Togligt faller nu sno over norrland Och gyller ås och stam Vintern sanker sig ner
Oktobersnon tacker nu bygden Stormarna river och sliter Och i den dodolgres hamn Skall blodet tjala sig Nar det obanade islandskapets vrede vaknar.
Jag stravar langst vandringsstråken I blåst och norrskenslyster Och de tvarvulna frostnatternas ankomst Kanns som sjalabalsam
Mot soder jag vandrat Att skåda dess vida slatter Då ett gastavred så lomskt Jag vande så mot norr Och fann min sjalafrid
2. Stilla
Fjallet nu andas, kring mig susa Jamna djupa andedrag Fjallet nu sover, stora ljusa Skyar gå for kvallsvind svag
Det ar fjallets sommardrommar Som i tusen ådror strommar Blodet friskt och porlande Djupt i samnen sorlande Sakta nu fjallet samks och haves Likt en jattejungfrus barm Sloja skar av skyar kvaves Over barmen vit och varm Livet darinne gommer Jungfrun ar ej dod, hon drommer Lungt i slummer vilande Genom sekler ilande
Stilla, stilla - får ej stora Denna ro med sorger små Kom och lyss och du skall hora Henns stora hjarta slå Och den man som djupt betagen Hort de starka lugna slagen Går bland makter stridande Osårbar och bidande
3. Norrskensdrommar
Ljusdimmor av andlig lust Smyckar minnets gråa varld Vintergatans kungadomme Skimrar over riket Dar frostdrakar vakar dess grans
Norrskenskronan prålar over stjarnhimlen Anuu en gång att svepa mig i drommen Som andlost flodar genom tystnad En nattportal så oppnar sig sitt innersta vasen En fortrolland varld av urskog och bergskedjor
Vindburen av skuggors hamn Mot arktiskt land, mot vintrig kust Langs backars stråk, mot hogan ås Beglittrad av ulvermånen Dess sorgfyllda tronande kraft
Mystikens dunkla skote innehaljer den tjusande syn Som fången evigt hållits for langtande jordeliv Hor! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red Oss kalla ifrån galaxiska torn
Dar månsalar ligger sallsamma och skådar over den djupblå rymd
Stjarngestalter stormar fram Dess eldspel vaver nordanbloss I granskogsskygd jag slumrar tryggt Under nebulosors strålar Som forseglar drommarnas port
4. Hednaorden
I ekot av faders stolthet Vår hednaorden vapnar sig till kamp Att bardas med kristus veka broder
Ett blot till gudamakters ara Nu hammarslagen rungar over skyn Med hogaktning vi hyllar våra anor
Mmed ravnakungens bavsamma kraft Och styrka till sinnet av mjodets sotma Vi skola handkraftas och drapa Himmelrikets svaglynta gesall
Hednisk i hjarteblodet Lekamen sjuder av stridslust och hat Segertåget sveper genom Svea Rike Nordens soner, framåt Ty yverboren ar vår att
Hillebard och slipat stål Drankta i det tunna kristemannablod Vår naturdyrkan forenar tro och handling Och himlens fall ar vår fralsning
5. Tussmorkret
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria Mantlar nu trevande moln, det ymniga fargspel
Det skymmer i dalgång dar fjallalv sig banar Blodrod nu gnistrar forsens strom, famnad av tussmorkrets skrud
Skapare av dimmor Du enar de två makterna Dag och natt
I karv tusentals tidsåldrar Hoglandet du har vakat Med dina bjarta ansiktsdrag
Aftonens rodnad likt en brinnande gloria Mantlar nu trevande moln, det ymniga fargspel
Det skymmer i dalgång dar fjallalv sig banar Blodrod nu gnistrar forsens strom, famnad av tussmorkrets skrud
Natten dig sakta forfor Mot morkrets spirande badd Så saktligen du sanker dina vingar Och trader i dvala
Skapare av dimmor Du enar de två makterna Dag och natt
|