Энциклопедия

1. Nar Alver Sina Runor Sjungit

Solmarkets br1adfang nu star
Vid storskog och rimholjda snar
Kom! Syster och broder fran lid
Nu stundar en alvehogtid

En gatfull slakt
I daggkapa skrudad
Av skymningen vackt
Ur mossan som dess hemvist tackt

Nar alver sina runor sjungit
Fran asar, utover fald
Och pa frostom vaxtbadd sprungit
Med odets harold
Skola odemarken viska
Fran trolldomskallans brost
Sasom nordavindar friska
Med en sarogost

Hostmoln flyr
I bradstortad resa
Over karrlagg och myr
I, av trolltyg omstralat aventyr

En rikesfamnande syn
Beskadad av stjarnblick fran skyn



2. Svaltvinter

Den birfilande snostorm vid herkuliska uren
Over iskront gransrygg i ursprungsmakt
Fran bergryggens skulderblad hors naverluren
De klagande toner i svaltande trakt

Med hungerns sorgevagnar som slapande ok
Utmarglade, halogda, med bukar som ramnar
Nybyggaroden insvepta i vinterns dok
Dar ovadret skovlar och ruiner efterlamnar

Vavtatt ar snofallet som ger en matt belysning
Kylan forkunnar sin harskarratt
Nu fodan har sinat, allt kanns som en feberrysning
Det gnager i sjalen hos fjallbygdens att

Livslagan falnar for omaltig nod
"Ett kungarike, for kott och brod"
Fran korpboning hores hanskratten
Sa sakteligen narmar sig polarnatten

Och fjallskred avlas vid topparnas fasten
En dundrande harsmakt i rasande fard
Byns undergang, och lavinen ar sjalva offerprasten
Och drivornas fangsel dess altarhard

Frosttronade de domnar
Till griftlig stillhet de somnar



3. Under Norrskenets Fallande Ljusspel

Likt manghovdad gronskimrande orm
Ringlar sig fargpraktsdragen
Over tindrande stjarnbilders glitterspel
Fran sprakande ogon i lonnlig kropp
De dunkla behagen
Nu faller sin bage vid himlens sel

Dess tveeggade tunga slukar alstringskraft
Fran en nebulosa
Den ymniga tjusmakt i nattens skrud
Ett strafang som synes ut att omsa skinn
I aldrad prosa
Ar sagoelden ett forebud

Skuggor ila under gloden
Blandade av skenets fard
Beskadare av levnadsoden
Flamma over hem och hard
Lagor hugger ned mot marken
Ormlik skepnad i skyn ar stadd
Nu glanser frost om furobarken
Mot stammar skenet satt sin gadd

Det ljungar och blossar fran huvnden nio
En pulserande rytm fran ljusspelets brio

Over nordiket malas den trolska skimar
Den glittriga dimrok ar dess konstnar



4. Manskensman

I gnistors regn binds en krans
En cirkel sluten av stjarnors glans
Fran fjarranhet, fran dunkel sfar
I tockenvirvlarnas atmosfar
Nu rider de fran pol till pol
Mot rymdens tinnar, mot slocknad sol
I molnens huld, blott fjarran an
De hogtidsmantlade manskensman

Med spand bage och blankande dolk
Dessa luftgudar fardas over himlens lykta
I nattens klang, den oforstallda tolk
Langs vintergatans bana ses de flykta

Eldkvastar fran valnadshast
"Beinga till oss, din hedersgast"
Han som over manen styr
Och stormorkesternas uvertyr

Likt blodfargad rubin
Ar manskensmannens blickar
Med lomska solvargsgrin
Langs himlakartan de drar
De bar pa nattens arv
Som smeksamt oss bestickar
I andlost tidevarv
Hor! Varldsalltets fanfar

Fran Orions balte de drar sin banestav
Och nedstiger mot granskogsbrynen
Sen urminnes tid de vevat jordens nav
Fran stjarnfirmamentet skankt hembyggdssynen
"Och ridande gladiatorer mot skyn ater lyfte
De aro formorkade solskensandar med det hogre syfte"



5. Odemarkens Son

Vid attelkullans horg, i sangarmod och dyrkan
Av jordpuls bliver adlad en avskorlig vildmarkskung
En urtidskraft nu skanker den slagfardiga styrkan
Till vist och myrar med aska uti hjartat
Dimmans foljeslagare trader pa florygg skor
Han skadar skandad mark, nu sinnet bliver svartat
En sjalaklagan starkare an jattars kor

Odemarkens son - fran majestatiska nord
Odemarkens son - svor en ed till sin fosterjord
Odemarkens son - med stormens rost hors hans strof
Odemarkens son - omskaldad naturfilosof

Resan fortskrider, ledsagad av sin egen skugga
Over stenbackar och rosen mot fjarran horisont
Frihetsgill i sjalen, men medlen aro njugga
Fast rikedom ar vyn, och fodan i hans naverkont

For langvaga vindar och regnbagens harmoni
I vordsam bugan
Han tamjer dess vassen med folflig magi
Dar klippblock ar sjalvaste sockenstugan

Lavformationer pa halstam och rot
En fagnad monumental
Eldfasrningsboner invid bergets fot
Hors i hans madrigal

Odemarkens son - hoglandets profet
Odemarkens son - besitter utmarkens hemlinghet
Odemarkens son - vid attekullarnas horg
Odemarkens son - han ar omnamud som Vintersorg



7. Offerbacken

I backfaran ivrigt tumlar du, djarva vag
Skogens pulsader pa statligt strovartag
Med spelglittrande kammar du strommar pa lyss och lur
En fornvarldens gudom, en porlande trubadur

Vid dimomsvept furnskogs blothall
I hamnelsens rus
Ett blandverk av gudomen fridsall
I samklang med frojdsamt brus

Vattenstipade blindklippor i ditt djupsvarta svalg
Tackta utav boljors krig, dess vildsinta batalj
Offerbacken, magiska virvlande ikon
Mitt vordnadstenken ar urtidsriten jag haller vid an

Vid dimomsvept furnskogs blothall
I hamnelsens rus
Ett blandverk av gudomen fridsall
I samklang med frojdsamt brus
Du sangare omson lugn och od
Klar, frisk och kall
Nordrinnande invid stenstod
I viskande forsar och fall



8. I Den Trolska Dalens Hjarta

Det gnolande skydrag svavar tungt
Genom barrbaltens morka sal
En dryadlik stamma som massar lugnt
Under arans gronskande symboler
De aro markens vaktare i ursprungets dal
En furobrodraskara konungslig i aftonvind sval

Under eder skygd, min tanke leds av friden
I den trolska dalens hjarta
Ulvars skona bygd, mitt hem i skymningstiden
Den trolska dalens hjarta Enlaglandsmark sa barnafrom
Den trolska dalens hjarta
Frojdens tempel och helgedom
Den trolska dalens hjarta

En ljungbeskrudad gruktbar skogsterrang
Emellan bergsidors prakt
For vila erbjuds mossprydd sang
Dar silverback melodiskt leker
Allt aro ett sprakror av fullbordandets hoga makt
Och korpen i skyn en gatfull skald pa senkvallsjakt