Энциклопедия

1. Norrland

Ett trolskt vargaland
Insvept i hostlig mantel
Utav tussmorkrets sfar
Ur sagans natt det stillsamt foddes
Likt nordanvadrets fard
Genom lovsalars prakt

En aventyrsfard
Med drommande tjarn och forradisk myr
Dar fjallvaggar rest sig omkring
Och fimbulkolden lystet lurar
Dar vargkorers klagohymn
Ar pulsslag i mitt hjarta

Tronad av det bitterljuva rikets maktiga lugn
I urskogens lavkladda pelarhall
Jag stravar langst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster

Vid synviddens rand
Ligger vitterdimmornas dok
Så tungt over trollbergens trakt
Togligt faller nu sno over norrland
Och gyller ås och stam
Vintern sanker sig ner

Oktobersnon tacker nu bygden
Stormarna river och sliter
Och i den dodolgres hamn
Skall blodet tjala sig
Nar det obanade islandskapets vrede vaknar.

Jag stravar langst vandringsstråken
I blåst och norrskenslyster
Och de tvarvulna frostnatternas ankomst
Kanns som sjalabalsam

Mot soder jag vandrat
Att skåda dess vida slatter
Då ett gastavred så lomskt Jag vande så mot norr
Och fann min sjalafrid



2. Stilla

Fjallet nu andas, kring mig susa
Jamna djupa andedrag
Fjallet nu sover, stora ljusa
Skyar gå for kvallsvind svag

Det ar fjallets sommardrommar
Som i tusen ådror strommar
Blodet friskt och porlande
Djupt i samnen sorlande
Sakta nu fjallet samks och haves
Likt en jattejungfrus barm
Sloja skar av skyar kvaves
Over barmen vit och varm
Livet darinne gommer
Jungfrun ar ej dod, hon drommer
Lungt i slummer vilande
Genom sekler ilande

Stilla, stilla - får ej stora
Denna ro med sorger små
Kom och lyss och du skall hora
Henns stora hjarta slå
Och den man som djupt betagen
Hort de starka lugna slagen
Går bland makter stridande
Osårbar och bidande



3. Norrskensdrommar

Ljusdimmor av andlig lust
Smyckar minnets gråa varld
Vintergatans kungadomme
Skimrar over riket
Dar frostdrakar vakar dess grans

Norrskenskronan prålar over stjarnhimlen
Anuu en gång att svepa mig i drommen
Som andlost flodar genom tystnad
En nattportal så oppnar sig sitt innersta vasen
En fortrolland varld av urskog och bergskedjor

Vindburen av skuggors hamn
Mot arktiskt land, mot vintrig kust
Langs backars stråk, mot hogan ås
Beglittrad av ulvermånen
Dess sorgfyllda tronande kraft

Mystikens dunkla skote innehaljer den tjusande syn
Som fången evigt hållits for langtande jordeliv
Hor! Vintergatans furstar som ålderdomskylan red
Oss kalla ifrån galaxiska torn

Dar månsalar ligger sallsamma och skådar
over den djupblå rymd

Stjarngestalter stormar fram
Dess eldspel vaver nordanbloss
I granskogsskygd jag slumrar tryggt
Under nebulosors strålar
Som forseglar drommarnas port



4. Hednaorden

I ekot av faders stolthet
Vår hednaorden vapnar sig till kamp
Att bardas med kristus veka broder

Ett blot till gudamakters ara
Nu hammarslagen rungar over skyn
Med hogaktning vi hyllar våra anor

Mmed ravnakungens bavsamma kraft
Och styrka till sinnet av mjodets sotma
Vi skola handkraftas och drapa
Himmelrikets svaglynta gesall

Hednisk i hjarteblodet
Lekamen sjuder av stridslust och hat
Segertåget sveper genom Svea Rike
Nordens soner, framåt
Ty yverboren ar vår att

Hillebard och slipat stål
Drankta i det tunna kristemannablod
Vår naturdyrkan forenar tro och handling
Och himlens fall ar vår fralsning



5. Tussmorkret

Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga fargspel

Det skymmer i dalgång dar fjallalv sig banar
Blodrod nu gnistrar forsens strom,
famnad av tussmorkrets skrud

Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Dag och natt

I karv tusentals tidsåldrar
Hoglandet du har vakat
Med dina bjarta ansiktsdrag

Aftonens rodnad likt en brinnande gloria
Mantlar nu trevande moln, det ymniga fargspel

Det skymmer i dalgång dar fjallalv sig banar
Blodrod nu gnistrar forsens strom,
famnad av tussmorkrets skrud

Natten dig sakta forfor
Mot morkrets spirande badd
Så saktligen du sanker dina vingar
Och trader i dvala

Skapare av dimmor
Du enar de två makterna
Dag och natt